BLOGGINNEHÅLL

 AFRODITE 

HAN KALLAR SIG ESMERALDA

EVIGA GLÖMSKANS ALLÉ

EXEKUTORN

EN FARLIG VÄN

LABYRINTES HEMLIGHET

MAX UTE I KYLAN

SPÄNNANDE (OPUBLICERADE)  AFRODITEKORTISAR: 

1. Ditte i Skräckens hus 2. Dittes mystiska grannar 3. Monstret i skogen 4. Dittes ödesdigra misstag

Mer info om Ritta och Rittas böcker::                                         

rittasnyheter.blogspot.com

facebook.com/pages/Afrodite/120153768057498

Böckerna om AFRODITE - miljöer/fakta

Böckerna om AFRODITE (6 st): Afrodite och döden (fått priset "Spårhunden" för årets bästa barn- och ungdomsdeckare), Afrodite och sveket, Afrodite och hämnden, Afrodite och olyckstrasten, Afrodite och skulden, Afrodite och ödet  

Böckerna kan lånas på bibliotek och de finns också som talbok. De kan också köpas via näthandeln som pappersbok (häftad) eller som e-bok

Det finns läsförståelsefrågor till Afrodite och döden. Beställ (gratis) från mig: ritta_jacobsson@hotmail.com  

LITE FAKTA: 

VAR: Tumba/Vårsta, Trosa (Olyckstrasten), Gålö (- i boken Gärdö - Skulden) 

HUVUDPERSON: Afrodite, kallas Ditte. 13-14 år: Går i 8:n i Döden, Sveket och Hämnden och i 9:n i Ödet. 

ÅRSTID: Från höst till höst under ett år i Dittes liv   

INSPIRATION: ... har jag fått ur verkliga brott som drabbat ungdomar, något som jag hört eller läst om och blivit så upprörd över att jag skrivit en bok om händelsen. Ex. En ung flicka försvinner och hittas död (Afrodite och döden), ungdomar tvingar andra ungdomar begå brott (Afrodite och sveket).

 1. AFRODITE och DÖDEN:

En kväll försvinner Afrodites klasskamrat på vägen hem från en kompis. Några dagar senare hittas hon död. Afrodite försöker få fram svar om Mikaelas död och drabbas snart av en gnagande känsla. Mördaren är någon hon känner!    

Trollsjön i Vårsta

  "Vägen sluttar kraftigt mot sjön. Jag sneglade bakåt, kunde bara inte låta bli. Ibland kändes det som om någon tog tag i mig, men det var bara grenar. Buskar som rörde sig i vinden förvandlades i min fantasi till galna mördare som väntade på att överfalla mig.

  Jag försökte låta bli att tänka på hur Mikaelas kropp hade sett ut efter det att hon hade hittas i skogen. Jag misslyckades.

   Jag var nästa framme vid sjön, vattnet skymtade som ett stort svart hål i marken, när jag plötsligt hörde något. Det var dova steg. Och de närmade sig. Jag visste att jag borde gömma mig, men var så rädd att jag inte kunde ta ett steg." (ur Afrodite och döden)

 

Afrodite är på jakt efter bevis mot Mikaelas mördare:

Hedvigs stuga = en gammal scoutstuga vid Trollsjön i Vårsta

"Jag kan inte påstå att det var med munter sång på läpparna jag ledde cykeln mot Hedvigs hus medan skymningen föll på. Det pirrade rejält i magen och jag fick anstränga mig för att inte vända tillbaka. Men samtidigt ville jag kolla om väskan stod kvar.

  Det lyste på övervåningen med jag såg ingen rörelse. Jag väntade ett tag, men ledde sedan cykeln till baksidan" 

  2. AFRODITE och SVEKET

 Flera av Afrodites klasskompisar börjar bete sig konstigt. Men när Afrodite börjar ställa frågor möts hon av en mur av tystnad och rädda blickar. Hon förstår inte vilka hänsynslösa typer hon har att göra med. Snart blir hon anklagad för stöld och hennes älskade hund Voff svävar i livsfara.

Kassmyra grustag i Vårsta

"Anna fortsatte fram trots att hon tyckte att det var ett konstigt ställe att träffas på.

  - Marko!

  Ropet slukades av den hårda vinden.

 Framför henne öppnade sig ett mörkt sandlandskap. Det hade varit populärt att åka pulka nedför de branta sluttningarna tills det hade fått ett brutalt slut. En kille hade åkt rakt på en stor sten som doldes under snön.

  Plötsligt hörde hon knarrande steg. Hon vände sig om och spanade. Det var verkligen mörkt. Hon såg ingenting. Stegen hördes överallt nu och hon omringades snabbt. Hårda händer grep tag i henne, höll fast henne. Hon skrek till men då trycktes en hand mot hennes mun. De började släpa henne mot den branta kanten..." (ur Afrodite och döden) 

  3. AFRODITE och HÄMNDEN

Det verkar som om någon är ute efter Afrodite. Hon har förföljts, fått mystiska telefonsamtal och mail. I området har dessutom några unga tjejer blivit överfallna och misshandlade. Har överfallen något att göra med Afrodite? Hon bestämmer sig för att ta reda på hur allt hänger ihop. Men det är en pusselbit hon har missat. En farlig sådan.

Broängsspåret i Vårsta är ett populärt motionsområde med bl a elljusspår, bad och utomhusgym 

Afrodite är ensam ute på ett joggingspår i skogen:

 " En ny blixt sprakade till och lyste upp skogen. Och något bakom granklungan. Ett par stora, grova kängor! Hjärtat frös till is. Kängorna rörde sig. Grenarna gungade till, vek sig för någon med lång svart mantel av grovt tyg. Den stora huvan var uppdragen och huvudet försvann i dess skuggor.

  En blixt till. I ögonvrån såg jag någon röra sig bredvid den höga stenen. Ännu en mantelklädd skepnad steg fram. De gick med stora kliv. Och de var på väg mot mig."    

  4 AFRODITE och OLYCKSTRASTEN

Efter en otäck höst och vinter vill Afrodite bara ha en lugn sommar med sin kille i en mysig småstad vid kusten. Men de lokala ungdomarna är fientliga och Afrodite upptäcker en tjej som tycks vara inläst i en herrgårds källare. Hon försöker ta reda på mer om tjejen, men sanningen visar sig vara hemskare än hon kunnat föreställa sig.

Muren med glasbitarna såg jag i Lissabon. Den satte igång min fantasi - se nedan...
 

  "På vår högra sida reste sig en två meter hög vit cementmur toppad av inmurade, vassa glasskärvor som stack rakt upp mot skyn.

  -- Det ser ju ut som ett fängelse.

  Hon hann knappt avsluta meningen förrän två revirkivande trastar kom flygande genom luften som ettriga stridsplan. De mörka kropparna for upp och ner tills den ena gjorde en störtdykning neråt.

  -- Nej!

  Alexander och jag skrek samtidigt. Det hjälpte inte. Fågeln kraschlandade rakt mot de vassa glasskärvorna."   

  5. AFRODITE och SKULDEN

Afrodites familj hyr ett hus i skärgården. Rätt snart upptäcker Afrodite att den roliga, charmiga killen i grannhuset trakasseras av ett maskerat mopedgäng. Afrodite kan inte begripa varför. Hon kan inte låta bli att börja nysta och blir snart insyltad i en otäck härva med smuggling, misshandel och - mord.   

De bildade en mänsklig mur som blockerade vägen. Bakom oss fanns bara den branta bergskanten med stupet nedanför.

Gålö (i boken Gärdö)

  Robin och jag stod alldeles stilla. Att ta sig fram till moppen och köra iväg hade krävt massvis av mod. Det hade inte någon av oss.

   Ingen sa något. Det behövdes inte.

  Ibland räcker bara en enda gest för att skrämma vettet ur en människa.  Eller kompakt tystnad.  Vi var två mot elva, tolv. Då är man inte så kaxig."

(ur Afrodite och skulden)    

  6. AFRODITE och ÖDET  

Afrodite är enda tjejen i skolans innebandylag. Men vissa vill att den populära Erik ska ta hennes plats. Stämningen blir allt hårdare. Den unga idrottsläraren Ted försöker stötta henne, men han pressas av privata bekymmer. Afrodite dras in i Teds problem och hotas av något betydligt allvarligare än lagkompisarnas hatkampanj. 

Fofo: Tina Jacobsson

 Afrodite jagas av farliga, hotfulla kriminella. Tillsammans med Teds synskadade syster Tea flyr hon för sitt liv:

"Jag började leta efter ett gömställe då jag såg en skymt av något mörkt och högt mellan trädtopparna. Med onda aningar fortsatte jag några meter till. Sedan tvärstannade jag. Chockad. Framför oss tornade ett brant berg upp sig. Stigen fortsatte uppåt. Jag skulle aldrig våga ta med mig Tea dit! Ett enda litet snedsteg och hon riskerade att falla ner i stupet.

   Jag släppte taget om hennes hand och sprang runt i panik på jakt efter en annan väg då jag fick syn på en mörk öppning i berget. En grotta!"

"Han kallar sig Esmeralda" Miljöer/fakta

Boken kan lånas på bibliotek och den finns också som talbok. Den kan också köpas via näthandeln som pappersbok (häftad) eller som e-bok 

Det finns läsförståelsefrågor till boken. Beställ (gratis) från mig:

ritta_jacobsson@hotmail.com

LITE FAKTA:

VAR: Tumba, Uttran, Tuna, Salem

HUVUDPERSONER: Selena och Magne. 16 år. Går på årskurs 1 på Tumba Gymnasium. Vi följer också Fannys öde i berättelsen.

ÅRSTID: Höst

INSPIRATIONSKÄLLA: Nätkränkningar, Nättroll/pedofiler

Alltför många ungdomar har blivit kränkta ute på nätet. De har blivit hånade och kallats värdelösa, det har sprits lögner och kränkande, pinsamma bilder om dem, några har blivit hotade. Gärningarna kan begås av ens klasskompis, granne eller någon man trott var ens vän. Sådant kan förstöra en ung människas liv.

  Godtrogna ungdomar har också utnyttjats av hänsynslösa vuxna, som uppger sig vara i samma ålder. De nästlar sig in i en ung människas liv, vinner ens förtroende för att sedan steg för steg locka och lura och så småningom tvinga en att begå sexuella handlingar som man skäms för. Och - om de filmas, vilket ofta händer - kan finns kvar ute på nätet i aviga tider.     

Precis som Fanny hade tjejen dragit håret en bit över ena kinden så att ansiktet skulle se smalare ut. Hon hade till och med ett litet födelsemärke på kinden. Fast i Fannys ansikte satt pricken ovanför munnen."

Vi får också följa Fannys öde i boken. Detta händer senare: 

"Fanny låg kvar på den stinkande madrassen i källaren. Den smala glasrutan släppte in svagt ljus. Var natten över eller var det månen som lyste så starkt?
   En kort stund fick hennes tankar vara i fred. Sedan dök de sjuka, vidriga minnesbilderna upp i hjärnan igen som en explosion. Det var hon själv som hade gjort allt det där hemska. Hon kunde knappt ta in det.
   Det fanns folk som tyckte om att titta på sånt enligt honom.
   Hon skulle aldrig kunna radera bilderna ur sitt minne." 

Musikpaviljongen ovanför Tumba Bruk

"Benen förde Magne vidare, uppför en backe bakom en bom. I krönet planade marken ut och träden glesnade. Målet skymtade redan på höjden. Zentas favoritplats, en åttakantig paviljong byggd på stengrund och rikligt dekorerad med snickarglädje."

"Selenas" hus i Uttran

"Selenas röst avbröt Magnes tankar.

- Vi bor därborta. I det där vita huset på höjden"

ZENTA = min dalmatiner Buselina 

"Dagen som aldrig borde få komma var här. Zenta var över tretton. En dalmatiner brukade inte leva längre än så. 

  Magne sträckte ut handen och strök över den sträva, vita pälsen med de svarta fläckarna tills rummet blev suddigt."

  "Selena och Magne följde vägen genom Tumba bruksområdet förbi de ljusrappade bostadshusen och museibyggnaderna."

Tumba bruksmuseum- om Sveriges sedelhistoria, tillverkning och de människor som levt och arbetat på Tumba pappersbruk och de andra som behövdes för att det lilla samhället runt bruket skulle fungera. Man kan provsitta i bänkarna i den lilla charmiga skolan eller i brandbilen på den gamla brandstation. Många föddes, gick i skola, handlade och odlade sin mat, bildade familj och dog här.

Tumba gymnasium

  

"Selena spanade runt i korridoren, letade i uppehållsrummet. Platserna i träsofforna och den svängda soffan med de brokiga sätena var upptagna. Men ingen Magne."

"Selena fortsatte runt hörnet och fick syn på Magne precis när han passerade ingången till Tumbascenen."

Tumba gymnasium/Tumbascenen

Tuna

   "Dina kompisar tycker väl inte att jag är fin nog för dig för att jag bor där ...

   Magne pekade mot de vita höghusen på andra sidan gärdet.

  - ... och inte i Uttran."

Söderby i Salem

"Söderby låg uppe på en ås längs vägen mot Salen. Den drygt hundra meter långa byggnaden med beige rappning dominerade synfältet ovanför backen. Huset hade varit Sveriges största sanatorium för tuberkulossjuka men hade byggts om till bostadsrätter. Samtidigt hade det vuxit upp ett helt nytt bostadsområde runtomkring med villor och flerfamiljshus."

En trappa upp från Strandvägen i Uttran

"Selena hade hunnit fram till den långa branta trätrappan upp till villorna ovanför Strandvägen när hon hörde en bilmotor bakom sig..." 

   .... vad händer sedan? Bilen stannar och... 

"plötsligt kände Selena en konstig stickande lukt och en trasa pressades över hennes näsa och mun.

   Hon fäktade vilt ett ögonblick.

   Sedan blev allt svart." 

"Månen gömde sig bakom en slöja av moln, men lyste hjälpligt hennes väg. Något annat ljus såg hon inte. Det var verkligen ödsligt. Ingen trafik., inga tecken på liv överhuvudtaget. Strumporna var redan kalla och blöta och stegen blev allt tyngre. Frestelsen att stanna ökade för varje steg."  

"EVIGA GLÖMSKANS ALLÉ" Miljöer/ fakta

Eviga glömskans allé fick priset "Spårhunden" för årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Den kan lånas på bibliotek och den finns också som talbok. Den kan också köpas via näthandeln som pappersbok (häftad) eller som e-bok 

LITE FAKTA:

VAR: Tullinge, Tumba

HUVUDPERSON: Alexa. 16 år. Går på årskurs 1 på Tumba Gymnasium

ÅRSTID: Vinter

INSPIRATIONSKÄLLA: Brott mot åldringar (I en ungdomsbok? - JA!)

Några av de mest avskyvärda brotten begås mot hjälplösa offer: barn, handikappade, åldringar. Dessa brott drabbar i allra högsta grad också deras anhöriga.

 

 Alexa är van vid att klara sig på egen hand då hennes mamma är ofta bortrest, men mormor är Alexas stora stöd och klippa. Men plötsligt är det något som inte stämmer med mormor. Hon uppför sig konstigt och börjar avslöja mörka hemligheter. Dessutom smyger någon omkring på mormors stora tomt.

   Plötsligt känns inte det ödsliga huset lika tryggt som förut.      

Foto: Tina Jacobsson

"Jag sprang nerför backen mot Blomsterbo. Kylan sved i lungorna men jag vågade inte sakta ner farten. Varje sekund kunde vara dyrbar. Jag svängde in på infarten, men stannade tvärt. Allén såg ut som en mörk tunnel. Varför lyste inte utebelysningen? Den tändes ju automatiskt med en timer. Jag bet ihop och sprang mellan de mörka träden utan att snegla åt sidorna. 

  Blomsterbo höjde sig ur drivorna med svarta fönster. Det var nästan som om alla färger hade försvunnit. Det fanns bara vit snö som glittrade i det svaga månskenet. Jag stod huttrande i kylan. Motstridiga känslor kämpade om makten över mig. Rädsla och vidskepelse mot sunt förnuft. Varför var jag så rädd...?"

Foto: Tina Jacobsson

"Plötsligt vaknade jag av ett ljud. Först visste jag inte om jag bara hade drömt. Jag lyssnade. sedan hördes det igen. Hasande steg närmade sig min stängda dörr. Var det mormor? Problemet var att hon inte längre kunde ta sig uppför trappan!

   Jag vågade knappt andas men vek sedan undan täcket och satte ner fötterna  på golvet. Med smygande steg tog jag mig till dörren och tryckte örat mot den. Utanför hördes tunga andetag. Någon stod på andra sidan! Nackhåret reste sig och rädslan gjorde mig yr." 

Foto: Tina Jacobsson

Lite romantik finns det också:   

    "Just då jag skulle vända mig om kom Rasmus in och slöt sina armar om min midja bakifrån.  

  - Har du en t-shirt att låna ut, sa han. Min är genomsvettig. Han pussade mig i nacken. Det kittlade skönt. 
  - En gång till, sa jag.

  - Har du en t-shirt...

  - Nej, pussa mig en gång till. Hans varma andedräkt fick huden att knottra sig. Han borrade in näsan i min nacke och pussade mig igen."

Och dessutom en bitchig väninna:

Amanda har avslöjat Alexas hemlighet ute på nätet. Och förvrängt Alexas ord om Rasmus och hennes fina kärleksstund:

 " Mina händer skakade. Hela jag gjorde det.

  - Va-va-varför skrev du ... så? 

  - Men du sa ju så. Att ni höll på typ ... överallt.

  - Det sa jag inte!

  - Joho då! Och du sa att ni hade sex eller hur?

  - Men inte ... porr! Hur fan kan du skriva nåt sånt?

  - Amanda såg på mig med överlägsen min.

  - Alltså, jag fattar inte vad du håller på med! Först berättar du dina hemligheter för mig och nu påstår du att du ljög. Hur ska du ha det? Jag trodde att vi var kompisar! Tydligen hade jag fel!"  

Men mest spänning: "Kallsvetten bröt fram och hjärtat hamrade så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ur bröstet. Jag tvekade, men tog sedan sats och fortsatte över det brunmålade betonggolvet, allt längre in.

   Någon satt på en stol med ett huckle på huvudet och med ryggen mot mig. Plötsligt skar en metallisk skräll genom tystnaden. Jag hade gått rakt mot en torkställning. Den föll ner framför mina fötter. Just då vände sig figuren om. Ett blekt ansikte skymtade under hucklets skuggor och svarta ögon borrade sig in i mina..."

    

EXEKUTORN - ljudbok!

Min kriminalroman EXEKUTORN med sitt - tyvärr - ständigt aktuella tema även som ljudbok! 

Här hittar du mer info:

rittasnyheter.blogspot.com

      Inläsaren är skådespelaren Jessica Lieberg. 

(Ni som är under 15, vänta med att lyssna på den. Den ÄR otäck!)

rittasnyheter.blogspot.com

EN FARLIG VÄN Miljöer/fakta

EN FARLIG VÄN             Miljöer/fakta

Boken kan lånas på bibliotek och den finns också som ljudbok.

Den nominerades som första lättlästa bok någonsin för priset "SPÅRHUNDEN" för årets bästa barn- och ungdomsdeckare!

MTM (Myndigheten för tillgängliga medier)har skrivit läsförståelsefrågor till boken. Beställ (gratis) från mig: ritta_jacobsson@hotmail.com  eller klicka på länken En farlig vän: värderingsövningar, diskussionsfrågor, skrivuppgifter och undersök vidare (mtm.se)

                         LITE FAKTA:

VAR: Tuna, Storvreten, Harbro-spåret

HUVUDPERSON: LEO (går i nian) 14 år

ÅRSTID: Höst

INSPIRATIONSKÄLLA: Bl a. en artikel i tidningen om ungdomar som hade tillverkat kemikaliebomber, som de kastade i skolans aula 

Leo har blivit mobbad i sin gamla skola. Familjen flyttar för att Leo ska få det bättre. Han träffar genast grannen/klasskamraten Jonna - en tuff, cool tjej. Leo blir knockad av Jonnas galna idéer. Ibland lite väl galna. Hon ljuger, stjäl och klasskamraterna verkar rädda för henne. Men Leo låter sig ryckas med Jonnas infall utan att ana vilka katastrofala följder deras vänskap kommer att få.

   

En av dammarna vid Harbrospåret i Tumba

"  - Blunda!

   Leo insåg plötsligt att an stod vid ett rangligt räcke framför ett stup. Han tvekade. Bara de två var där.
   - Varför ska jag blunda?
   - För att jag säger det.  
   Han blundade men tittade lite i smyg.
   - Du får inte kolla!
   Det kom för sent. Han hade redan hunnit se Jonna stoppa ner handen i plastkassen. Vad hade hon i den?
   Ett vapen?"

LABYRINTES HEMLIGHET

Boken kan lånas på bibliotek och den finns också som e-bok och som ljudbok. Den nominerades för priset "Spårhunden" för årets bästa barn- och ungdomsdeckare.

LITE FAKTA:

VAR: En stor spöklig herrgård, Branteholm, vid en klippkant ovanför havet i södra Sverige

HUVUDPERSON: Bonussyskonen NIKKI och OLIVER, båda 13 år

ÅRSTID: Sommarlov

INSPIRATIONSKÄLLA: Ungdomsdeckare som jag själv slukade i yngre tonåren. De utspelade sig nästan alltid på sommaren. Ungdomarna tvingades ofta tillbringa sommaren hos någon grinig äldre släkting på en plats långt ifrån kompisar. De innehöll nagelbitande spänning  med mystiska, spökliga händelser (mest) på nätterna. Huvudpersonerna var för nyfikna och kunde inte hålla sig ifrån farliga platser (som de vuxna varnade dem för). De konfronterades med otäcka typer och utsatte sig till slut i livsfara. Böckerna innehöll ofta trånga tunnlar, mörka grottor och igenvuxna labyrinter där man lätt kunde gå vilse.

   Om allt detta som fängslade mig så mycket när jag läste att jag kunde glömma tid och rum skrev jag "Labyrintens hemlighet".        

Kort om INNEHÅLLET: 

Nikki och Oliver tvingas bo hos en gammal släkting på herrgården Branteholm. Omgivningen är spännande, men de är strängt förbjudna att vistas i delar av herrgården. Framför allt varnas de för att försöka ta sig in i den igenvuxna - livsfarliga - labyrinten vid klippkanten. 

   Men snart börjar det hända märkliga saker. Någon smyger omkring på herrgårdens ägor på nätterna. Mörka skuggor rör sig i rummen där ingen får vistas. Och mystiska ljus blinkar - mitt i den oigenomträngliga labyrinten.          

  Inne i rummet var allt murrigt och mörkt. Tapeterna, golvet och möblerna. Utanför fönstret bredde labyrinten ut sig som en jättelik skugga på klippan. I dess bortersta hörn lyste ett svagt ljus mellan buskarna. Det flackade inte, utan brann med ett stadigt sken.

  - Det är nån inne i huset, viskade Oliver.

  Varför han viskade visste han inte. Ingen kunde ändå höra dem.

  - Det kan vara ... ett spöke, sa Nikki med låtsasskrämd röst.

  Just då slocknade ljuset. Trots att Nikki skojade kände Oliver en ilning längs ryggraden. Natten förvandlade buskarna till skuggor som rörde sig långsamt som i en mardröm. Det var något kusligt över den mörka labyrinten. Den ruvade på en hemlighet. Någon hade dött där...   

MAX UTE I KYLAN

Boken kan lånas på bibliotek och den finns också som ljudbok.

MTM (Myndigheten för tillgängliga medier)har skrivit diskussionsfrågor och skrivövning till boken. Beställ (gratis) från mig: ritta_jacobsson@hotmail.com  

LITE FAKTA:

VAR: Segersjö, Tumba

HUVUDPERSON: MAX (går i nian) 15 år

ÅRSTID: Senhöst

INSPIRATIONSKÄLLA: Ungdomar som tvingas byta skola pga föräldrars skilsmässa, hur svårt det kan vara att få nya kompisar och bli accepterad i ett sammansvetsat gäng. Och så en artikel i tidningen om en hockeyturnering som kraschade då alla lag smittades av vinterkräksjuka.       

Kort om INNEHÅLLET: 

Max liv suger. Hans mamma har stuckit, han har inga kompisar i sin nya skola. Dessutom blir han utkastad ur hockeylaget. Men det vågar han inte berätta för sina föräldrar utan gömmer sin hockeytrunk i  det spökliga källarförrådet och vandrar ensam gata upp och gata ner ute i kylan då han skulle varit på träning.

Så småningom får Max en chans att få spela i ett nytt hockeylag. Men det blir svårare än han tror. I området där Max bor börjar någon stjäla från ensamma pensionärer. Och en kväll ser Max något han inte borde se. Hur långt är Max beredd att gå för att få nya vänner? 

 

Stegen ekade i gången,
men upphörde plötsligt.
Varför sa de ingenting?

Hjärtat bultade.
Jag svettades i mina varma kläder.
Varför gick de inte raka vägen
till sitt förråd? Hade de sett mig?
Nätdörren till vårt förråd hade glidit igen.
Men den som kom närmare skulle se
att dörren inte var låst.

Känslan av att något inte stämde blev starkare.
De kanske var några sjuka typer
som gillade att plåga folk.
Kanske höll de på som bäst att planera
hur de skulle tortera mig.

Jag höll på att kräkas vid tanken.
Varför flydde jag inte när de kom!
Ingen visste var jag var.
Pappa skulle aldrig leta efter mig i källaren.

DITTE I SKRÄCKENS HUS (6 kapitel)

1.

Det var som om himlen brann när jag tittade ut. När jag och Voff en timme senare klev ut hade mörkret rullat in. Vi hade gått en kvart såg jag min ex-pojkvän Linus komma hand i hand med en tjej. De kom rakt mot mig! 
  För att slippa ett pinsamt möte smet jag in på en ödetomt. Där stod ett fallfärdigt hus - ett under att det fortfarande stod kvar mitt bland alla villor.
  Medan jag stod och tryckte bakom buskarna tändes det plötsligt ett ljus därinne. Som en flackande ficklampa. Sedan slocknade det.
  Det var som om någon magisk kraft tog makten över min kropp. Som värsta inbrottstjuven smög jag tyst med blicken riktad mot fönstren. Inte ett ljus någonstans, inte en rörelse.
  Eller ...?
  En låga flämtade till i ett fönster igen och en skugga rörde sig därinne. Eftersom jag stirrade uppåt gick jag rakt på en skottkärra som föll skramlande ner.
  Jag tog skydd bakom en fallfärdig husvagn med Voff efter mig. Hon slickade mig i ansiktet, piskade med svansen och verkade tycka att det var en kul lek. Men jag låg på marken rädd för att den som var därinne skulle öppna fönstret och fråga vad jag gjorde där.
  Det var en tanke som dök upp i också i mitt huvud. Just när jag grunnade på hur jag snabbast skulle ta mig därifrån hörde jag ett kusligt ljud. 
  Det var ett blodisande skri som gick genom märg och ben! Det kom från huset.
  Jag visste att skriket skulle dyka upp i mina mardrömmar om jag inte tog reda på vad det var. Någon kanske behövde hjälp. Men jag vågade inte gå och knacka på. 
  Strax ovanför mitt huvud satt ett fönster. Jag spanade runt i mörkret efter något att stå på. Det enda jag hittade var en ranglig träpall.
  Jag bar den nedanför fönstret och klättrade upp. Det blev väldigt vingligt. Inte blev det lättare av att Voff hoppade upp mot mig. Jag puttade undan henne och ställde mig på tårna för att se in. Jag såg en skymt av rummet. Det var dystert och möblerat med tunga murriga möbler.    
  Just då hördes det kusliga ljudet igen. Ljudet kröp innanför kläderna.
  Mitt på golvet stod en kuslig gestalt böjd över något.

 2.

Jag spratt till och föll, men kravlade mig upp. Nu gällde det att komma därifrån innan jag blev avslöjad. 

  Jag spanade runt i mörkret.
  Voff var borta!
  Ingenting rörde sig. Inte ett spår av en vit hund med svarta fläckar. Det var tyst och stilla. Jag spanade mot huset. Någon rörde sig i ett fönster, men nu högre upp i huset. Det var något konstigt med honom. Han såg inte ut att ha några vanliga kläder. Snarare en munkkåpa.
  Han stod vänd mot trädgården som om han bevakade mig. Hans huvud inramades av en huva men jag såg ett likblekt ansikte skymta fram.
  Jag duckade bakom en husvagn vars fasad täcktes av en grönmöglig hinna.
  Hjärtat bultade i hårda slag.
  Hann han se mig?
  Jag kved till tyst.
  Jag måste härifrån. Men var var Voff?
  - Voff, viskade jag och lyssnade sedan med gråten i halsen.  
  Plötsligt såg jag hennes nos sticka fram från trappan ner till källaren. Hennes ögon lyste mot mig genom mörkret innan hon försvann igen.
  - Voff! väste jag. Kom!
  Ingen hund dök upp.   
  Jag gick nerför källartrappan, tyst smygande. Benen darrade. På sista trappsteget stannade jag. Dörren stod på glänt. 
  Det luktade märkligt. Ruttet.
  Jag öppnade dörren lite till. Den knarrade ömkligt och jag spratt till. Ljudet gick genom märg och ben. Tänk om de uppe i huset hörde det!
  Jag lyssnade med bultande hjärta men när inget hände tog jag några steg in.
  - Voff, viskade jag igen. Kom så får du korv. Godis. Skinka.
  Det brukade hjälpa. Min hund är den glupskaste i hela världen.
  Men inte nu.
  Jag var tvungen att fortsätta.
  Den ruttna stanken blev starkare, ju längre in jag kom.   
  I samma stund rasslade det till i gruset utanför. 
  Någon var på väg mot källaren!
  Jag insåg en sak. Voff är busig, men hon en vakthund av rang. Hon skulle ge ifrån sig ett skall så snart någon som hon inte kände klev in.
  Jag hade bara ett par sekunder på mig att hitta henne!
  Halvblind trevade jag omkring mig. Kalla kårar pilade upp och ner längs ryggraden när jag böjde mig ner och sträckte fram ena handen mot något som rörde sig framför mig. 
  Det kändes som hennes sträva päls. Men vad höll hon på med?
  Stanken som stack i näsan.   
  Jag fick kväljningar.
  Hon sniffade på ett kadaver!
  Just då hade stegen nått fram. Jag såg en skymt av en skepnad med uppfälld luva i dörröppningen. Sedan kom ett ljud som fick mig att hoppa till. Medan ekot fortfarande ringde i öronen vällde mörkret, tjock som tjära, över mig.
  Källardörren hade slagit igen.

3.

Jag  försökte låta bli att gripas av panik i mörkret. Men det var inte lätt. Den mystiska typ hade ju låst in oss i den stinkande källaren.

   Jag trevade längs de skrovliga väggarna fram till dörrhandtaget och tryckte ner det. Låst!

   Voff nosade i dörrspringan och ville ut. Men jag svalde tårar.

   Vad gör jag nu?

   Plötsligt såg jag svagt ljus i ögonvrån. Längre in i gången kunde jag ana en trappa. 

   Jag tvekade. Den ledde rimligen rakt upp i huset. Men å andra sidan, om vi stannade kvar skulle vi snart ruttna som kadavret framför oss.

   Med kväljningar i halsen högg jag tag i Voffs halsband och började dra henne  mot trappan.     

   Dörren stod på glänt. Jag kikade in.

   Framför mig öppnade sig ett kök. Jag spanade ängsligt genom dunklet men det var ingen där. Jag klev in med Voff efter mig.       

   Den grådaskiga korkmattan var så sliten framför spisen och diskbänken att man kunde skymta träplankorna under den. Vid fönstret stod ett långt repigt bord mellan pinnstolar. Det låg inga prylar framme, jag såg inga tecken på att någon bodde i huset.

   Och ändå...

   Det hördes ett svagt brummade ljud.

   Nu gällde det att skynda på.     

   Just då smällde en dörr igen någonstans inne i huset. Sedan hörde jag steg.

   De var minst två, kanske tre. Och de var på väg mot köket!

   Varningsklockorna dånade som en kyrkklockor i mitt huvud. Jag kunde inte bara stå kvar.

   I panik flydde jag till fram till ett högt skåp och bad en stilla bön att den inte var belamrad med prylar.

   Jag blev bönhörd, puttade in min motsträviga hund och stängde snabbt dörren efter oss.

  Inte en sekund för sent. De tunga stegen var framme i köket.

4.

Voff morrade dovt. Jag slöt handen runt hennes nos. Hon fick inte skälla nu!

   Hon krängde i mitt grepp men gav snart upp och satte sig ner. Först då vågade jag släppa henne.   

   Stegen stampade omkring i köket. Letade de efter något? Någon?

   Mig?!  

   En plötslig krasch fick mig att hoppa högt. Voff blev lika rädd och gav till ett skall.

  Jag kröp ihop i väntan på att dörren skulle slitas upp. Hjärtat bankade hårt och jag badade i svett.

  Det hände inget.

  Till slut stod jag inte ut. Jag öppnade dörren på glänt för att kika ut.

  Det var ingen där!

  Men det hördes steg längre bort i huset. Vad det än var som hade kraschat hade det lockat dem som hade varit i köket till ett annat rum.  

  Jag öppnade dörren lite till. På diskbänken låg konstiga stora, oformliga bylten. De såg ut som ruttna kadaver!

   Voff sniffade ljudligt i luften men jag kände kväljningar i halsgropen. Stanken var vidrig.

   Jag smet ut med ett hårt grepp om Voffs nackskinn. Blicken drogs mot den slemmiga massan när jag passerade bänken.

   Ett enda ögonkast räckte. Jag var nära att kräkas. Kadavret kryllade av likmaskar och skalbaggar och i luften surrade feta spyflugor.    

   Plötsligt blev jag medveten om mumlande röster. I rummet bortom köket fick jag en skymt av ett kalt rum med urblekta tapeter. Och precis det jag ville se, en altandörr. Vi smög iväg ditåt. Voff började bli trött på att släpas runt i ett främmande hus och spjärnade emot. 

   Jag böjde mig mot henne.

   Då gick rakt på någon. 

   Det var en av de otäcka figurerna med munkkåpa! Hela han stank förruttnelse. Hans skeletthårda fingrar slöts runt min arm.

   Det hördes mumlande röster längre bort. De var på väg mot oss.

   Altandörren stod lockande nära. Om den var olåst, skulle den bli vår räddning.

   Voff krängde och slet. Han eller det som höll i mig grymtade till och sträckte sig efter henne. Samtidigt lättade greppet om min arm.

   Jag gjorde ett våldsamt ryck, slet mig lös och spurtade iväg med Voff efter mig mot altandörren. Jag högg tag i handtaget och vred upp det.

   Den friska luften strömmade rakt mot mitt ansikte. Voff slank ut och jag skulle just följa efter.

   Då hade de andra hunnit fram. Jag blev omringad och tillfångatagen igen och de släpade mig baklänges över golvet som en säck potatis.

5.

Mitt hopp stod till Voff, att hon sprang hem för att hämta hjälp.

   Dörren stod fortfarande öppen. Det hördes skall från trädgården. Voff skulle inte hämta hjälp, hon tänkte stanna tills jag kom ut.
   Det snörpte till i min hals, men jag svalde mina tårar. Det hände något därute igen. Rasslande steg i gruset blandades i Voffs ettriga skall.   
   Händelserna utanför huset störde mina fångvaktare. Deras grepp om mina armar lättade. Jag slet mig lös. Medan jag galopperade mot den öppna dörren ekade tunga steg på förstukvisten.
    Jag sprang ut mot framsidan, men tvärstannade.
    Mardrömmen bara fortsatte när jag såg männen utanför huset. Deras svällande muskler nästan sprängde jeansen och de dödskalledekorerade skinnjackorna.
   Det snurrade runt i huvudet. Tanken på att kasta sig i armarna på de två och vädja till dem att rädda mig kändes inte lockande.
   De tittade inte ens åt mitt håll utan slog upp ytterdörren och klev in.
   Voff galopperade mot mig och kastade sig med framtassarna mot mitt bröst så våldsamt att jag nästan föll omkull. Hennes tunga for över mitt ansikte och blötte ner mina kinder.
   Men jag vågade inte stå kvar. Jag pilade iväg med Voff i hälarna. Jag sprang allt vad jag orkade hela vägen hem med Voff vid min sida.
   Mamma och pappa skulle blivit sjukt sura om jag hade berättat var jag hade varit så jag smet direkt upp till mitt rum för att slippa ett förhör. 
   Men det var omöjligt att slappna av. Jag kallsvettades när jag tänkte på allt som hade kunnat hända om jag inte hade lyckats fly.
  Samtidigt hade jag svårt att få ihop det hela. Allt hade varit så overkligt - som en mardröm. Vad höll de konstiga mosterklädda typerna på med? Och vad gjorde de två bjässarna i huset?

6.    

    

Efter en natt med mardrömmar rastade jag Voff på vår bakgård och gick sedan iväg mot huset som min hjärna hade döpt till Skräckens hus. Hjärtat bultade vilt, ändå gick jag envist vidare.

   Nästan framme såg jag något konstigt. Polisens blåvita band omgärdade tomten. Och rucklet var borta! Bara en hög svartbrända bjälkar låg kvar på marken som ett minne av att där hade stått ett hus i går kväll.

   Två uniformerade poliser stod vid uppfarten. Den ena vände sig om mot mig.

  - Stopp! Kom inte närmare.  

  - Eh ... vad har hänt?

   Han skakade på huvudet.

  - Det kan vi inte säga. Bäst att du går nu.

  - Bor du i närheten? frågade den andra.

  - Nej, ljög jag snabbt.

  - Gå vidare då, sa han strängt. 

   Medan jag sprang hem, ångrade jag att jag inte hade sagt något om mina skräckupplevelser i går. Kanske borde jag gå tillbaka? Eller ringa polisen?

   Jag bestämde mig för att vänta tills nyheten fanns att läsa ute på nätet.

   Men det dröjde överraskande länge tills jag äntligen såg rubriken.

   Tre lik hittade vid en mordbrand i Tumba.

   Jag läste hela texten två gånger innan jag lyckades ta in texten. De tre döda var  sedan tidigare kända av polisen. De brukade ockupera ödehus där de sedan höll på med rollspel med makabra riter med döda djur.  

   Men denna gång hade de ockuperat fel hus. Huset tillhörde nämligen en ökänd kriminell liga. De tre hade fått sona sitt brott med sina liv, spekulerade man.  

   Det skulle nog stå ännu mer om branden senare. Framför allt efter det att jag hade gett signalement på de två bjässarna som jag hade sett utanför Skräckens hus.

   Jag räknade till tre och sträckte mig sedan efter mobilen. 

 SLUT