Afrodite-böckerna - senaste nytt

forts. del 16 av Dittes äventyr

2012-02-03T07:08:00.000-08:00

... Blicken drogs mot massan som rörde sig på diskbänken.
Ett enda ögonblick räckte.
Jag pressade min lediga hand mot munnen för att inte skrika. Eller kräkas. Det var det äckligaste jag någonsin hade sett.
Mitt luktsinne hade gett mig svaret innan jag ens hade sett vad som låg där. Det var ett kadaver. Någon gång hade det varit en levande varelse, men det var ett bra tag sedan. Nu kryllade det av likmaskar och skalbaggar. Vad var det för idioter som bar något dött och ruttet in i ett kök! Vad tänkte de göra med det?
Det hade inte legat där när jag kom. Alltså ...
Medan jag stod och försökte låta att kräkas blev jag medveten om ett ljud. Jag kunde inte stå kvar. Men ingen makt i världen fick mig att gömma mig i skåpet igen. De skulle hitta oss snabbare än jag hann säga avslöjad.
Jag spanade runt i panik. Voff klarade inte av att hoppa ner från fönstret, det hade jag redan konstaterat. Jag fick en skymt av ett rum längre bort. Det var kalt med urblekta tapeter.
Vi smög iväg mot det som jag hoppades skulle bli vår räddning. Men risken fanns att vi var på väg in i en fälla...

följ Dittes spännande äventyr del 15...

2012-01-27T05:12:00.000-08:00

Jag kröp ihop i väntan på att dörren skulle slitas upp. Hjärtat bankade hårt i bröstet och jag badade i svett.
Vad skulle jag göra? Kasta mig ut och springa allt vad jag orkade? Hade jag en chans att komma undan? Och framför allt, skulle Voff följa efter mig?
Det hände inget.
Till slut stod jag inte ut.
Jag tryckte ner handtaget med darrig hand och öppnade dörren på glänt så att jag kunde kika ut.
Köket var tomt!
Men det hördes steg längre bort i huset. Vad det än var som hade kraschat hade det varit i ett annat rum.
Vi hade haft sagolik tur! De hade gett sig iväg just då Voff gav till sitt skall och därför inte hört något.
Jag öppnade dörren lite till. På diskbänken låg något stort och oformligt. Voff sniffade ljudligt i luften men jag kände kväljningar i halsgropen. Det luktade vidrigt. Gamla sopor. Och kadaver, precis som i källaren. Fast i husvärmen kändes stanken ännu tydligare.
Nu gällde det att skynda på.
Dessvärre var jag tvungen att passera den stinkande klumpen.
Jag tog ett hårt grepp om Voffs halsband och steg ut. Men jag kunde inte slita blicken ifrån den slemmiga massan.
Just när jag skulle passera den rörde den sig plötsligt ...

och forts del 14...

2012-01-20T05:49:00.000-08:00

....Voff reagerade ögonblickligen när stegen klampade in i köket och morrade dovt. Jag slöt handen runt hennes nos och väste åt henne att hålla tyst. Hon fick inte skälla nu!
Till slut gav hon upp och satte sig ner. Först då vågade jag släppa mitt grepp. Hennes missbelåtna smackande lät högt i mina öron. Hoppas de inte hör henne!
Stegen stampade omkring i köket. Letade de efter något?
Någon?
Mig?!
Jag stod inne i städskrubben med bultande hjärta och en växande känsla av obehag. Tänk om någon öppnade dörren!
Det som jag tidigare hade sett av husets ägare lockade inte direkt till ett spontant kaffekalas. Den spöklika figuren med vitt ansikte och rödsprängda ögon som skrek så blodisande. Och den konstiga figuren med likblekt ansikte och munkkåpa. Ett möte med dem var inget jag drömde om.
Voff stampade otåligt. Hon började tröttna på att sitta instängd i en skrubb. Hon gjorde några lätta ryck mot dörren men jag höll hårt i hennes halsband och drog henne tillbaka.
En plötslig krasch fick mig att hoppa högt. Voff blev lika rädd som jag. Hon gav till ett skall innan jag hann hindra henne.
Vi var avslöjade! ....

forts. del 13

2012-01-13T02:23:00.000-08:00

... En dörr smällde igen någonstans inne i huset. Sedan hörde jag steg.
Det var inte bara en person, utan minst två, kanske tre. Och de var på väg mot köket!
Visserligen var jag nästan framme vid fönstret. Men det skulle ta några sekunder att lyfta Voff upp på diskbänken, klättra efter henne och några sekunder till att öppna fönstret och hoppa ner. Och hur skulle jag göra? Det var lång ner till marken, om jag mindes det rätt. Skulle hoppa ner med henne i min famn eller kasta ut henne? Tänk om hon bröt benen eller jag landade på henne!
Jag förlorade många dyrbara sekunder med min tvekan. För många.
Chansen gick förbi. Stegen var alldeles nära nu.
Varningsklockorna dånade som en kyrkklockor i mitt huvud. Jag kunde inte bara stå kvar.
I panik flydde jag till städskrubben och bad en stilla bön att den inte var belamrad med prylar.
Jag blev bönhörd och drog in min motsträviga hund och stängde snabbt dörren efter oss.
Inte en sekund för sent. De tunga stegen klampade rakt in i köket...

forts..del 12

2012-01-06T02:55:00.000-08:00

Jag gjorde mitt bästa, men det var inte lätt att smyga tyst med en hund som stretade uppför trappstegen mot dörren. Den stod lite på glänt. Med en kraftansträngning fick jag Voff att stå still en stund så att jag kunde kika in.
Framför mig öppnade sig ett kök. Det fanns inga gardiner i fönstret, så i ljuset från gatlyktan utanför fick jag en hyfsad bild av rummet. Jag spanade ängsligt genom dunklet men det var ingen där. Dessvärre såg jag ingen altandörr. Fönstret var vår enda väg ut.
Jag klev in med Voff efter mig.
Köket hade nog aldrig renoverats. Den grådaskiga korkmattan var så sliten framför spisen och diskbänken att man kunde skymta träplankorna under den. Skåpen var blåmålade och nådde ända upp till taket. Vid fönstret stod ett repigt bord mellan pinnstolar. Det låg inga prylar framme, jag såg inga tecken på att någon bodde i huset.
Och ändå...
Längre in i huset hörde jag ett svagt brummade ljud.
Nu gällde det att skynda på. Jag hade inte många steg kvar till fönstret då det plötsligt hände något...

forts...del 11

2011-12-29T01:20:00.000-08:00

...Jag försökte låta bli att gripas av panik i mörkret. Men det var inte lätt. Tanken på att en kuslig skepnad hade låst in oss i den stinkande källaren var outhärdlig.
Jag försökte resonera förnuftigt. Det finns inga spöken. Och dessutom kan väl inte ett spöke smälla igen dörren? Eller?
Men jag vet inte om min bild av spöken som svävande genomskinliga varelser stämmer med verkligheten... eller typ...
Voff stampade otåligt bredvid mig. Jag insåg att vi måste ta oss ut. Dörren kanske hade bara smällt igen av blåsten.
Jag trevade längs de skrovliga väggarna fram till dörrhandtaget tryckte ner det. Sedan kom besvikelsen. Dörren var låst!
Voff piskade med svansen mot mitt ben och nosade ivrigt i dörrspringan. Hon undrade väl varför vi inte klev ut.
Men jag svalde tårar. Vad gör jag nu?
Plötsligt såg jag svagt ljus i ögonvrån. Längre inne i gången kunde jag ana konturerna av en trappa.
Jag tvekade. Trappan ledde rakt upp till huset. Men å andra sidan, om vi stannade kvar skulle vi ruttna som kadavret som Voff hade glufsat på.
Med kväljningar i halsen högg jag tag i Voffs halsband och började dra henne efter mig mot trappan...

det blir bara värre...del 10

2011-12-21T00:46:00.001-08:00

... Den skakade. Jag var rädd. Det jag hade framför mig kunde vara vad som helst. Jag hade dåliga erfarenheter från en tävling på en fest. Vi skulle med förbundna ögon försöka gissa vad som fanns i skålar som vi stoppade i våra händer i. Det var precis samma känsla nu. Skulle det vara något stickigt eller sörjigt? Eller ännu värre, stinkande slemmigt som fick min kompis Jo att kräkas då?
Stegen närmade sig snabbt. Jag kunde inget annat än chansa.
Jag böjde mig ner. Sedan kom lättnaden. Eftersom Voff har legat i min säng sedan hon kom till oss som en liten valp, kände jag genast igen hennes sträva päls. Men vad höll hon på med?
Det glufsande slafsandet. Stanken som stack i näsan.
Jag fick kväljningar.
Hon åt ruttet kött! Säkert något kadaver.
Mer ville jag inte veta. Tur att jag inte såg något!
Dessutom hade jag ett mer akut problem. Stegen hade nått fram.
I samma stund såg en skymt av en skepnad med uppfälld luva i dörröppningen. Sedan kom ett kraftigt ljud som fick mig att hoppa till. Medan ekot fortfarande ringde i öronen vällde mörkret över mig som tjära.
Källardörren hade slagit igen. Voff och jag fångna var som råttor i en bur!

spänningen stiger...del 9

2011-12-12T05:01:00.000-08:00

... Det rasslade i gruset.
Någon var på väg mot källaren!
Jag var glad att jag inte hade hunnit tända lampan, ljuset skulle ha avslöjat mig.
Samtidigt var inte glädjen långvarig.
Jag insåg en sak.
Voff är busig, men hon är samtidigt en vakthund av rang.
Om hon nu höll till någonstans i källaren, skulle hon ge ifrån sig ett skall så snart någon som hon inte kände klev in.
Nu måste jag hitta henne. Men jag hade bara ett par sekunder på mig!
Voff, viskade jag i ett sista desperat försök.
Ingen hund kom. Men det var något som rörde sig bara någon meter ifrån mig i dunklet. Och krafsade.
De tunga stegen närmade sig källaren.
Jag var tvungen att chansa. Halvblind trevade jag mig fram mot ljudet. Om det inte var Voff som stod framför mig låg jag illa till. Kalla kårar pilade upp och ner längs ryggraden när jag böjde mig ner och sträckte fram ena handen ...

...och fortsätter...del 8

2011-12-02T05:49:00.001-08:00

Jag var tvungen att öppna dörren lite till för att kunna ta mig in.
Den knarrade ömkligt och jag spratt till. Det gnisslande ljudet gick genom märg och ben. De uppe i huset måste ha hört det.
Jag lyssnade med bultande hjärta men inget när inget hände tog jag några steg in.
Voff, viskade jag igen. Kom fram nu gumman. Vi ska hem nu. Kom så får du korv. Godis.
Jag tog till alla knep jag kom på för att locka fram henne. Det brukade hjälpa. Min hund är den glupskaste i hela världen.
Men inget hjälpte.
Jag var tvungen att fortsätta.
Den ruttna stanken blev allt starkare, ju längre in jag kom.
Plötsligt hörde jag ett krafsande ljud. Längre inne i källaren såg jag något som rörde sig. Det svaga ljuset utifrån nådde inte så långt in. Jag tvekade en stund, men drog upp ur fickan en liten ficklampa som jag alltid bär med mig. Det fanns risk att de uppe i huset skulle se skenet, hur svagt det än var, men den risken var jag tvungen att ta.
Jag måste hitta min hund!
Jag skulle just tända lampan då jag hörde steg...

...och fortsätter..del 7.

2011-11-21T05:45:00.000-08:00

Voff, viskade jag och lyssnade sedan med gråten i halsen. Förbaskade hund! Vart hade hon tagit vägen?
Plötsligt såg jag hennes nos sticka fram från trappan ner till källaren. Hennes ögon lyste mot mig genom mörkret innan hon försvann igen.
Voff! väste jag. Kom!
Jag hoppades att hon skulle komma springande och vi kunde fortsätta att springa bort från det kusliga huset hela vägen hem.
Men ingen hund dök upp.
Jag gick nerför trappan tyst smygande. Det var svårt att se trappstegen men jag vågade inte lysa med mobilen. Ljuset skulle kanske ha lockat ut de spökliga figurerna och då hade det nog varit kört för både Voff och mig.
Jag var både arg och rädd. Benen darrade, på sista trappsteget stannade jag. Dörren stod på glänt, lagom mycket så att en hund kunde slinka in.
Om hon nu ville busa med mig varför valde hon att gömma sig i en mörk och fuktig källare? Hon kunde väl ha valt något trevligare ställe!
Det luktade så märkligt också. Ruttet ...

Fortsättning...del 6

2011-11-09T00:50:00.001-08:00

Jag bannade mig själv för att jag inte hade bundit fast min hund men risken att hon skulle ha börjat skälla då var för stor. Dessutom hade jag ju koll på henne. Hon stod ju precis bredvid mig.
Fast inte nu.
Ögonen hade vant sig vid mörkret, jag kunde se buskar och träd tydligt. Men inte ett spår av en vit hund med svarta fläckar.
Ingenting rörde sig, det var tyst och stilla.
Det stod ett litet skjul längre in i trädgården. Dörren stod på glänt. Kanske hade Voff smitit in där?
Jag tog ett steg mot skjulet då jag såg rörelse i ett fönster. Men inte i samma rum där nyss kikat in, det var våningen ovanför. Det var en mörk skugga men det var något konstigt med honom. Han såg inte ut att ha några vanliga kläder på sig. Snarare en munkkåpa.
Han stod vänd mot trädgården som om han bevakade mig. Hans huvud inramades av en huva men jag såg ett likblekt ansikte skymta fram.
Jag duckade bakom några buskar.
Hjärtat bultade i hårda slag.
Hann han se mig?
Jag kved till tyst för mig själv.
Shit, jag måste härifrån. Men var är Voff?

Fortsättning:del 5

2011-10-31T01:55:00.001-07:00

Här kommer fortsättningen: Jag är fortfarande skärrad och vet inte riktigt om jag kan känna mig säker...
... Ljudet kröp innanför kläderna ända in i märgen.
Sedan gick allt fort. Jag såg en skymt av rummet. Det var stort och dystert och möblerat med tunga murriga möbler.
Mitt på golvet stod en kuslig mörk gestalt böjd över något. Det var för mörkt för att se om det var ett djur eller en människa, men det var figuren golvet som hade utstött det blodisande skriet.
Just då jag kikade in lyfte den mörka gestalten huvudet och tittade rakt mot mig. Jag hanns se ett spöklikt vitt ansikte med rödsprängda ögon.
Blicken borrade sig rakt igenom mig. Jag spratt till och föll, men kravlade mig upp snabbt. Nu gällde det att komma därifrån! Vem - eller vad - det nu än var ville jag inte möta honom därute i mörkret.
Sedan kom nästa chock. Jag spanade runt i mörkret.
Voff var borta!

Äventyret blir kusligare del 4

2011-10-24T00:31:00.000-07:00

Det var ett blodisande skri som gick genom märg och ben! Och det kom från huset.
Det naturliga hade förstås varit att springa därifrån så fort jag kunde. Men jag visste att skriket skulle följa med i mina drömmar om jag inte tog reda på vad det var. Någon kanske behövde hjälp och den enda som fanns där var jag.
Men jag vågade inte gå och knacka på.
Strax ovanför mitt huvud satt ett fönster i den annars helt kala fasaden. Jag spanade runt i mörkret efter något att stå på. Det enda jag hittade var en ranglig träpall.
Jag bar den nedanför fönstret och klättrade upp. Det blev väldigt vingligt när benen sjönk ner i det mjuka gräset. Inte blev det lättare av att Voff hoppade upp mot mig och undrade vad jag sysslade med.
Det gjorde jag också.
Det prasslade till bakom min rygg och jag snodde runt så hastigt att jag nästan trillade ner. Jag sneglade bakåt mot den mörka trädgården. Men ingen syntes till.
Jag fortsatte. Pallen stod nu rätt stadigt i marken. Jag skulle bli tvungen att stå tårna för att se in. Det var en annan sak om jag vågade. Jag hade ingen aning om vilka fasor jag skulle få se, men bet ihop och sträckte på mig.
Just då hördes det kusliga ljudet igen ...

Äventyret fortsätter...del 3

2011-10-13T08:08:00.001-07:00

Jo, var var jag nånstans? Jo, när den där skottkärran föll ner dök jag rakt in i ett buskage med Voff efter mig. Oavsett vem det var som rörde sig inne i huset gillade knappast att jag och Voff trampade omkring på en privat tomt. Och var han eller hon skum på något sätt ... Ja, jag kände på mig att jag inte skulle bli bjuden på fika.
Voff tyckte att det var en kul lek. Hon slickade mig i ansiktet och piskade med svansen. Det var nästan omöjligt att få henne att ligga still.
Jag låg där på den leriga marken med bultande hjärta livrädd för att den som var därinne skulle öppna fönstret. Eller ännu värre, springa ut och överraska mig på bar gärning och undra vad jag gjorde där.
Det var en fråga som jag faktiskt också ställde till mig själv. Jag menar, hur dum vara? Varför smög jag omkring där i mörkret?
På något sätt måste jag ta mig osedd därifrån. Men hur?
Just när jag grunnade på det hörde jag ett kusligt ljud...

Dum som är jag gick jag dit igen! del 2

2011-10-05T06:53:00.000-07:00

Nu har jag varit på den där ödetomten igen! Fast det höll på att gå riktigt illa.
Jag var ute som vanligt med Voff på kvällen då det hände något. Halvvägs under vår promenad var det som om någon magisk kraft tog makten över min kropp och förde mig mot det där ödehuset som jag berättade om. Det gick inte att kämpa emot.
Voff nosade i marken som om ingenting hade hänt, men jag blev alltmer rädd ju närmare vi kom.
Ändå vände jag mig inte om. Jag funkar inte om jag inte får svar på mina frågor. Jag var helt enkelt tvungen att ta reda på om jag hade sett rätt häromkvällen. Var det någon där eller såg jag fel?
Som värsta inbrottstjuven smög jag tyst med blicken riktad mot de mörka fönstren. Inte ett ljus någonstans, inte en rörelse.
Eller ...?
En låga flämtade till i ett fönster och en skugga rörde sig snabbt därinne. Jag snubblade till och gick rakt på en skottkärra som föll skramlande ner ... (fortsätter nästa vecka)

Lite läskigt...del 1

2011-09-28T07:27:00.000-07:00

Jag var ute med Voff i går kväll och såg då Linus komma hand i hand med en tjej! De kom rakt mot mig! Hur jobbigt som helst. Jag menar, vi har ju varit ihop och så. Vad säger man i en sån situation? Typ, hej jag är Linus ex. Hoppas det funkar bättre mellan er. Fast det hoppas jag ju inte.
Jag tog smet in på en ödetomt för att slippa träffa dem. Det var inte första gången jag var där. Det huset har stått tomt länge. Men när jag stod där och tryckte bakom buskarna tändes det plötsligt ett ljus inne i huset. Bara lite svagt, som en ficklampa. Eller ett levande ljus.
Jag hoppade till och smet iväg så snart Linus hade gått förbi. Det är ju ingen som bor där! Vem var det som var därinne?
Jag ska nog hålla koll på det där huset. Det är något som inte stämmer... Skriver mer när jag har varit där igen.

Dittes veckobrev

2011-09-21T06:37:00.000-07:00

Jag, Ditte, tänkte skriva lite ditt och datt i väntan på att något händer. Gäsp!
Jag har haft armen i gips ett bra tag nu. Det är knepigt att knyta skorna och skala en apelsin men det är smällar man får ta. Jo, och så fick jag också slåss för mitt liv så där litegranna häromdagen. Efter det blev mamma sur och hotar nu med husarrest tills jag fyller trettio om jag inte håller mig ifrån problem ett tag. Annars är allt lugnt. Jag hör av mig nästa vecka igen...

Ny Afrodite?

2011-09-06T06:59:00.000-07:00

Fortsätter Dittes äventyr efter Ödet?
Du får vänta och se!

Ditte/Sveas äventyr fortsätter i Tyskland!

2011-09-06T06:51:00.001-07:00

Jetzt war er soweit.
Er hatte eine von ihnen beobachtet und sie ein paar Mal verfolgt. Sie joggte regelmässig. Verdammt einfach! Er wusste genau, wo er zuschlagen konnte. Adrenalin schoss ihm in die Adern, als er sich vorstellte, was passieren würde. Vor Wut konnte er nicht mehr still stehen.
Diese verdammte...beschissene...widerliche...
Er holte mit dem Schläger aus, umklammerte ihn so fest mit der Hand, dass er fast einen Krampf bekam. Dann schwang er ihn in die Luft und schlug ihn mit aller Kraft auf den Tisch.
Die Bretter krachten, die Splitter flogen wie Geschosse durchs Zimmer.
Nächstes Mal würde der Schlag keinen Tisch zerschmettern...
In Sveas Umgebung werden mehrere Mädchen überfallen, die Svea täuschend ähnlich sehen. Haben es die Täter in Wirklichkeit auf Svea abgesehen? Als sich auch noch Droh-Mails und seltsame Telefonrufe häufen, bekommt Svea langsam Angst. Hat es etwas mit ihrer Aussage gegen die Erpresserbande zu tun? Will die Gruppe sie enschüchtern?
Allein am See gerät Svea in tödliche Gefahr...

Afrodite og ulykkesfuglen

2011-06-11T02:42:00.000-07:00

Med pulsen hamrende i halsen sprang jeg fra dør til dør på jakt etter henne. Jeg holdt på å snuble i en trekasse som sto lengst borti gangen. Den så ut som en likkiste.
Jeg grøsset. Hvorfor sto den der?
Det var som et mareritt.
Hvor var hun?
Bak døren fant jeg henne endelig. Hun satt i samme sammensunkne stilling som tidligere
Afrodite ønsker seg bare en rolig og deilig sommer sammen med kjæresten Alexander. En uke hos Alexanders mormor i en koselig småby ved kysten høres perfekt ut. Men alt er ikke bare idyll. En hvit varebil har underlige leveranser til en herregård i nærheten, de lokale ungdommene er fiendtlige, og mormoren til Alexander ser ut som om hun har noe å skjule.
Da Voff, hunden hennes, stikker av inn i herregårdsparken, oppdager Afrodite en jente som ser ut til å være innelåst i kjelleren. Til tross for Alexanders og mormorens protester, bestemmer hun seg for å finne ut hva som foregår. Det hun oppdager, viser seg å være verre en noe hun hadde kunnet forestille seg. Har Afrodite tatt seg vann over hodet …?

Afrodite and the Fate

2011-06-11T01:41:00.000-07:00

A tough autumn for Afrodite!
It’s autumn and Ditte has started year nine. The school tournaments are ahead and Ditte is the only girl in the school’s floorball team. She might well play better than most of the boys, but it still makes her feel nervous. But then Bjarne, the PE teacher who has always supported Ditte and stood up for her, takes paternity leave and the young, newly qualified Ted takes his place.
In the midst of all of that, Anton starts in Ditte’s class. He’s handsome and charming and thanks to him, his old class won the school championships in floorball last year. People soon start saying that Anton should take Ditte’s place in the team, the atmosphere goes downhill fast and a Facebook group is started that is against her and for Anton. Ted tries to follow in Bjarne’s footsteps and support Ditte, but he isn’t as strong. He also has a gambling problem and owes money to the wrong people – something that he’s scared stiff that people will find out.

Afrodite och Ödet har fått beröm...

2011-02-24T04:37:00.000-08:00

... innan boken ens kommit ut!
Se här:
”... håller en bra litterär standard med schablonfria personbeskrivningar i omväxlande miljöer. Spänningsnivån stiger för varje bok och författaren lyckas behålla trovärdigheten i händelseutvecklingarna vilket gör att varje läsare kan identifiera sig med Afrodite. Personbeskrivningen av henne har djupnat och hon framstår som en klok tonåring som ibland noterar sina egna reaktioner med en tonårings förvirrade känslor och som tillåter sig att känna sig liten och sårbar emellanåt. ... och händelserna exploderar i dramatik. En bladvändare som inte får ett lyckligt slut för alla inblandade! Boken kan med behållning läsas fristående. HES/BTJ”

Afrodite på Facebook!

2011-02-08T09:04:00.001-08:00

Afrodite har fått en egen Facebooksida! Gå in och titta och gilla!
http://www.facebook.com/pages/Afrodite/120153768057498

Afrodite och ödet!

2011-01-24T07:31:00.001-08:00

AFRODITE OCH ÖDET har kommit ut!!!
Här kommer ett litet smakprov:

Jag ställde mig i duschen. Då kom tårarna.
Jag orkar inte mer!
Jag grät högt medan vattnet strilade över kroppen.
Plötsligt slocknade ljuset.
Gråten tvärdog.
Det blev kolsvart.
Var det ett strömavbrott?
Jag stängde av duschen med en otäck känsla i magen.
Då hörde jag ljud. Sulor som gnisslade mot golvet. Stegen närmade sig snabbt.
Jag var ensam.
Naken.
De var minst tre, kanske fler.
Jag stod blickstilla utan att knappt våga andas och hoppades att de inte
skulle upptäcka mig i mörkret.

Afrodite är enda tjejen i skolans innebandylag. Hon är bättre än flera av killarna,
men det muttras ändå. Allt blir värre när Anton börjar i klassen. Han är snygg, charmig och var en stjärnspelare i förra årets skolmästerskap. Snacket går om att Anton borde ta Afrodites plats i laget. Det startas en Facebookgrupp till stöd för Anton – mot Afrodite – och stämningen blir snabbt hårdare.
Den unga idrottsläraren Ted försöker stötta Afrodite, men han pressas av privata bekymmer. Han är skyldig fel människor pengar på grund av sitt spelmissbruk.
Dessutom är killarna i innebandylaget på honom. Deras nattliga uppdykanden i hans
hem växer till rena trakasserier.
När alla vänder Afrodite ryggen finns trots allt Ted där. Men samtidigt dras
Afrodite in i Teds privata problem och snart hotas hon av något betydligt allvarligare än lagkompisarnas hatkampanj.

Afrodite e il tradimento

2011-01-24T07:25:00.000-08:00

Il nuovo avvincente romanzo delláutrice di Afrodite e lúomo misterioso, un thriller per ragazzi che ha conquistato tantissimi lettori in tutta Europa!

Afrodite i Tyskland heter...Svea!

2010-09-28T05:52:00.000-07:00

Bildete Svea sich wirklich ein, er würde mit ihr reden? Er, der mit keinen einzigen Menschen auf der ganzen Welt reden konnte? Seine Angst war so wahnsinnig gross, das liess sich nicht erklären.
Dabei hatte niemand ihn geschlagen.
Man hatte ihm bloss ein Foto gezeigt.
Und das war... widerlich gewesen.
Er hatte die Augen zukneifen wollen, hätte am liebsten gekotzt und gehault, aber sie hatten ihn festgehalten und ihn gezwungen, es anzuschauen.
Lange.
Sie hatten gesagt, er solle sich überlegen, was passieren würde, wenn er nicht tat, was sie verlangten.
Er hatte es sich überlegt.
Und bescholssen zu tun, was sie verlangten.
An Sveas Schule geschehen merwürdige Dinge und viele Schüler scheinen vor etwas Angst zu haben. Als die schüsterne Natalie droht, vom Schuldach zu springen, fängt Svea langsam an, Fragen zu stellen. Sie trifft aber nur auf eine Mauer des Schweigens.
Erst als Svea Hund in Lebensgefahr gerät, beginnt sie zu begreifen, womit sie es zu tun hat. Und dann ist es schon fast zu spät...

Als der Wagen langsam neben ihr herfur, liefen ihr kalte Schauer über den Rücken.
Sie dachte an die ewigen Reden ihrer Mutter über Mädchen, die in Autos gezerrt worden waren und musste den Impuls bekämpfen, voller Panik davonzurennen.
Vorsichtig schielte sie rüber. Nur eine einzelne person am Steuer. Das Gesicht konnte sie nicht erkennen, aber sie hatte das unangenehme Gefühl, dass jemand sie ansah. Das Seitenfenster wurde runtergelassen. "Soll ich dich mitnehmen?"

An einem kalten Novemberabend verschwindet Sveas Freundin Mikaela spurlos. Einige Tage später findet man das Mädchen tot im Wald. Als Svea unfreiwillig in die Ermittlungen hineingezogen wird, ist sie schon bald in ein Netz aus Lügen, Indizien und gefährlichen Intrigen verstrickt. Sie beginnt zu ahnen, dass sie den Täter kennt. Und der hat verstanden, dass sie schon zuviel weiss...

Afrodite ja petos

2010-08-31T07:34:00.000-07:00

En ny Afrodite-bok har kommit ut på finska. Det är bok nummer två, Afrodite och sveket, som kom ut i augusti lagom till skolstarten!

Afrodite ja petos

Hän ei voinut selittää, miten silmittömän peloissaan hän oli. Eikä kukaan ollut kuintenkaan hakanut häntä. Hänelle oli vain näytetty kuva.
Se oli ollut... kammottava! Simon olisi halunnut sulkea silmänsä, oksentaa, itkeä, mutta ne olivat pitäneet kiinni hänestä ja pakottaneet katsomaan. Pitkään. Ne olivat käskeneet häntä miettimään, mitä tapahtuisi, jos hän ei tottelisi.
Hän oli miettinyt. Ja päättänyt tehdä niin kuin ne käskivät.

14-vuotiaan Afroditen koulukaverit alkavat käyttäytyä kummallisesti. Aiemmin kiltit ja hiljaiset oppilaat alkavat varastella, kiusata ja pahoinpidellä tuntemattomia ihmisiä, ja lemmikkieläimiä katoaa hämärissä olosuhteissa. Kun Afrodite alkaa tutkia asiaa, hän kohtaa vain pelkoa, vaikenemista ja syytöksiä. Pian hän huomaa joutuneensa mukaan tapahtumiin, joilla voi olla vakavat seuraukset...

Afrodite på topplistor

2010-06-13T05:49:00.000-07:00

Jag googlade runt en stund denna soliga söndagseftermiddag och hittade "Afrodite och hämnden" högt uppe på listan över mest utlånade böcker i april i Karlsbergsskolan i Köping och på listan över mest utlånade ungdomsböcker 2009 på Mölndals stadsbibliotek!

Afrodite ja kuolema

2010-06-10T05:35:00.000-07:00

Afrodite ja kuolema - Afrodite och döden på finska - får under året sällskap av nästa bok Afrodite och sveket och kommer att heta Afrodite ja petos.

Afroditen seikkailut jatkuu! Afrodite ja kuolema saa seuraa kakkoskirjastani. Jos en aivan väärässä ole niin "Afrodite ja petos" ilmestyy heinäkuun puolivälissä!

Afrodite - aktuellt utomlands

2010-06-10T05:13:00.000-07:00

I Italien kommer uppföljaren till Afrodite och döden - Afrodite e lúomo misterioso ut i juli - om allt går väl. Jag gissar att Afrodite och sveket kommer att heta Afrodite e la tradimento - men kan har totalt fel!

Next (second) Afrodite in Italy is planned to be published in July. My guess is that the title Afrodite and the Betrayal is in italy Afrodite e la tradimento but I may be wrong.

Afrodite och skulden

2010-05-10T05:30:00.000-07:00

Afrodite och skulden finns just nu med på Adlibris topptio-lista! Listan baseras på aktuell försäljning av barn- och ungdomslitteratur. Inte illa, eller hur?!

Afrodite och skulden

2010-05-09T06:39:00.000-07:00

Afrodite i fara - igen!
Afrodite och skulden (Afrodite 5) har precis kommit ut!
Det är högsommar och Dittes familj hyr ett hus i skärgården. Hon gör sitt bästa för att njuta, även om hon inte riktigt kommer överrens med de andra ungdomarna på ön.
Där finns också Robin. Trots att Ditte redan har en pojkvän kan hon inte låta bli att dras till honom. Han är rolig, charmig och annorlunda. Men han har också tveksamma sidor. Han håller sig inte riktigt inom lagens gränser, vilket blir jobbigt för den rättrådiga Ditte.
Hon luras att gå emot allt hon tror på och håller tyst om ett brott. En tystnad som får katastrofala konsekvenser...

Bestseller!

2010-05-09T06:31:00.000-07:00

Afrodite og sviket - Afrodite och sveket - har blivit bästsäljare i Norge! Den andra boken om Afrodite kom ut lagom till påsk och förlaget var tvunget att beställa genast en ny upplaga! Mäktigt!