....Voff reagerade ögonblickligen när stegen klampade in i köket och morrade dovt. Jag slöt handen runt hennes nos och väste åt henne att hålla tyst. Hon fick inte skälla nu!
Till slut gav hon upp och satte sig ner. Först då vågade jag släppa mitt grepp. Hennes missbelåtna smackande lät högt i mina öron. Hoppas de inte hör henne!
Stegen stampade omkring i köket. Letade de efter något?
Någon?
Mig?!
Jag stod inne i städskrubben med bultande hjärta och en växande känsla av obehag. Tänk om någon öppnade dörren!
Det som jag tidigare hade sett av husets ägare lockade inte direkt till ett spontant kaffekalas. Den spöklika figuren med vitt ansikte och rödsprängda ögon som skrek så blodisande. Och den konstiga figuren med likblekt ansikte och munkkåpa. Ett möte med dem var inget jag drömde om.
Voff stampade otåligt. Hon började tröttna på att sitta instängd i en skrubb. Hon gjorde några lätta ryck mot dörren men jag höll hårt i hennes halsband och drog henne tillbaka.
En plötslig krasch fick mig att hoppa högt. Voff blev lika rädd som jag. Hon gav till ett skall innan jag hann hindra henne.
Vi var avslöjade! ....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar