Jag kröp ihop i väntan på att dörren skulle slitas upp. Hjärtat bankade hårt i bröstet och jag badade i svett.
Vad skulle jag göra? Kasta mig ut och springa allt vad jag orkade? Hade jag en chans att komma undan? Och framför allt, skulle Voff följa efter mig?
Det hände inget.
Till slut stod jag inte ut.
Jag tryckte ner handtaget med darrig hand och öppnade dörren på glänt så att jag kunde kika ut.
Köket var tomt!
Men det hördes steg längre bort i huset. Vad det än var som hade kraschat hade det varit i ett annat rum.
Vi hade haft sagolik tur! De hade gett sig iväg just då Voff gav till sitt skall och därför inte hört något.
Jag öppnade dörren lite till. På diskbänken låg något stort och oformligt. Voff sniffade ljudligt i luften men jag kände kväljningar i halsgropen. Det luktade vidrigt. Gamla sopor. Och kadaver, precis som i källaren. Fast i husvärmen kändes stanken ännu tydligare.
Nu gällde det att skynda på.
Dessvärre var jag tvungen att passera den stinkande klumpen.
Jag tog ett hårt grepp om Voffs halsband och steg ut. Men jag kunde inte slita blicken ifrån den slemmiga massan.
Just när jag skulle passera den rörde den sig plötsligt ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar