spänningen stiger...del 9

... Det rasslade i gruset.
Någon var på väg mot källaren!
Jag var glad att jag inte hade hunnit tända lampan, ljuset skulle ha avslöjat mig.
Samtidigt var inte glädjen långvarig.
Jag insåg en sak.
Voff är busig, men hon är samtidigt en vakthund av rang.
Om hon nu höll till någonstans i källaren, skulle hon ge ifrån sig ett skall så snart någon som hon inte kände klev in.
Nu måste jag hitta henne. Men jag hade bara ett par sekunder på mig!
Voff, viskade jag i ett sista desperat försök.
Ingen hund kom. Men det var något som rörde sig bara någon meter ifrån mig i dunklet. Och krafsade.
De tunga stegen närmade sig källaren.
Jag var tvungen att chansa. Halvblind trevade jag mig fram mot ljudet. Om det inte var Voff som stod framför mig låg jag illa till. Kalla kårar pilade upp och ner längs ryggraden när jag böjde mig ner och sträckte fram ena handen ...